Jaha. Vad ska jag skriva om nu då? Mitt "roliga" liv kanske... nä, det skulle bara göra er uttråkade. Vilket ni säkert redan är. Inte för att jag har så många läsare heller för den delen, men ändå.
Idag så har dagen varit, sådär. Tråkigt väder, kallt och jag har varit lite små irriterad. För er som inte vet så bor jag hos min kille, Daniel Lundqvist. Vi har varit tillsammans i snart 2.5 år. Rätt länge. Och nu den senaste tiden så har jag känt mig inlåst. Har inte träffat mina vänner på jättelänge, dock har jag själv inte frågat. Jag frågar honom oftast när jag vill göra saker, typ som "får jag åka hem till mig". Asså, så ska det inte vara, eller? Jag känner att jag inte får göra något själv längre, att jag inte får bestämma över mitt liv. Det känns... sjukt!
Visst, han är en underbar kille och jag älskar honom över hela mitt hjärta. Men jag vill inte ha det så. Så jag har funderat på att flytta hem till mig igen, helt. Till att börja med. För det första så vill jag ha "egen-tid", för det andra så vill jag sakna honom. Det har jag inte gjort sen sommaren 2010, då jag var i Thailand i 3 veckor. Det var riktig saknad, men nu... vet jag inte längre.
Jag tror saknad är en viktig del i ett förhållande, eller håller ni inte med mig?
Det är viktigt att känna saknad och vilja ha en speciell person hos sig. När du inte träffat den personen på ett tag o sen när ni verkligen ses, den där känsla, lycklig, glad och alldeles underbart kär, den har inte jag kvar. Sorry.
Det här är inte mitt liv. För varje dag som går ser jag Daniel som en vän, inte pojkvän/kille längre. Skumt. BRÅK! Det får vi inte glömma. Bråk är också en viktig del i ett förhållande. Du ska kunna gråta, förlåta och glömma. Men så är det inte för mig längre. Det känns som att vi bråkar och att... jag vet inte längre.
I'm lost.
,Love
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar